Yahoo Suche Web Suche

Suchergebnisse

  1. Suchergebnisse:
  1. www.arrhenius.de › geschichteSvante Arrhenius

    Svante August Arrhenius. (* 19. Februar 1859 auf Gut Wik bei Uppsala; † 2. Oktober 1927 in Stockholm) war ein schwedischer Physiker und Chemiker. Arrhenius war ein sehr vielseitiger Wissenschaftler, der auf so unterschiedlichen Gebieten wie physikalischer Chemie, Meteorologie, Geophysik, Physiologie und Kosmologie forschte.

  2. Svante August Arrhenius. Premio Nobel per la chimica 1903. Svante August Arrhenius ( Vik, 19 febbraio 1859 – Stoccolma, 2 ottobre 1927) è stato un chimico e fisico svedese, premio Nobel per la chimica nel 1903 per la sua teoria sul trasferimento di ioni visti come responsabili del passaggio di elettricità .

  3. Svante August Arrhenius (ur. 19 lutego 1859 w Uppsali, zm. 2 października 1927 w Sztokholmie) – szwedzki chemik i fizyk, jeden z twórców chemii fizycznej. Życiorys. Studiował w Uppsali i został docentem chemii fizycznej. Opracowywał teorię dyso ...

  4. Svante August Arrhenius, född 19 februari 1859 på Viks gods i Balingsta församling ( Uppsala län ), död 2 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk fysiker och kemist som var verksam inom många delar av naturvetenskapen. [ 1][ 2][ 3] Han var professor i fysik vid Stockholms högskola 1895–1905 och sedan rektor på högskolan 1897–1902.

  5. Svante Arrhenius (n. 19 februarie 1859, Balingsta parish ⁠ (d), Uppsala län, Suedia – d. 2 octombrie 1927, Stockholm, Suedia) a fost un fizician și chimist suedez, laureat al Premiului Nobel pentru Chimie în anul 1903. A făcut cercetări în domeniul disociației ( ionizării) electrolitilor ( 1887) și în astronomie (teoria cozii ...

  6. 9. März 2023 · Svante Arrhenius erkannte: Treibhausgase fachen die Erderwärmung an. Die ließen zunächst auf sich warten. Erst 1933 registrierte ein amerikanischer Meteorologe eine ungewöhnliche Erwärmung ...

  7. Svante August Arrhenius ( 19. února 1859, zámek Vik – 2. října 1927, Stockholm) byl švédský fyzik a chemik, jeden ze zakladatelů fyzikální chemie. V roce 1903 obdržel Nobelovu cenu za elektrolytickou teorii disociace. [2] Udílení Nobelových cen však ovlivňoval ve prospěch přátel a v neprospěch oponentů. [3]